Visste ni…

IMG_7301

…att på 1200-talet rådde ett tankesätt där man delade in dygnet i tre lika delar.

Vita activainnebar 8 h arbetande tid.
Sömn – 8 h
Vita contemplativa – 8 h för tid att begrunda livet, tid för sig själv, med sina vänner och familj.

Även uråldriga läran enligt Bibeln har varit tydlig med att på helgdagar vilar man.

Kanske finns det ändå någon visdom bakom detta? Och vart har den tagit vägen? Har vi helt tappat greppet?

Jag ser personer i min omgivning som håller på att arbeta ihjäl sig. De prioriterar bort essentiella saker som sömn, återhämtning och egen tid. Det fungerar ett tag, kroppen är fantastisk på det sättet, men risken är att när det visat sig fungera en gång så tror man att det kan bli ens nya “normala” – att man alltid ska kunna klara av att leva så.

Vissa verkar ju tro att de är undermänniskor som kan göra allt och även prestera top-notch. (Och jag förstår er, jag har också trott det och hamnar där ibland fortfarande). Det kanske finns någon enstaka som har helt rätt personlighet och stabilitet för att klara av det. Men de alla flesta kommer att uppoffra stora delar av sin hälsa för att leva upp till allt de förväntar sig av sig själv. Det är en kamp som inte riktigt går att vinna.

Man tror så starkt att det gör en glad. Man tror att det är “den person du är” och att du behöver få göra så sjukt många saker samtidigt. Annars infinner sig rastlösheten. Rastlösheten som finns där just av den anledning att du är totalt stressad. Men det förstår man inte då. Man är fortfarande super(wo)man och ska bevisa det en dag.

Inombords råder dock en stark rädsla om att bli avslöjad. Avslöjad för att vara människa. AVSLÖJAD FÖR ATT VARA MÄNNISKA! Hur jäkla absurt låter inte det?!

Så klart vet alla att man egentligen är människa, men på något sätt vill man bevisa att man är bättre – en bättre människa. Och detta försöker man göra genom att jobba ihjäl sig.

Smart.

Vi är då en rätt så dum varelse trots allt. 😉

Vart tog vilan vägen? Vart tog den riktiga tiden för att uppskatta oss själva, våra nära och kära, Och vårt liv (!) vägen? Åtta timmar per dag.

Kanske skulle det faktiskt kunna lösa stora delar av den spurtande ohälsan i västvärlden?

Lite mer Vita contemplativa till folket!