Reflektion: Vart är vi på väg?

Jag kan tycka att det är någorlunda påfrestande att råka på högpresterande individer i min vardag. Detta med tanke på att jag själv tidigare låtit det prestationsdrivna jag drivit mitt mig till vansinne. Den där egenskapen som många kan se som beundransvärd är snarare något oroväckande i mina ögon. Det är som en självförgörande sjukdom som sprids snabbare än vinden. Har det alltid varit såhär? Det gör mig rädd. Rädd över vart denna värld är på väg, rädd för mig själv och rädd för andra.

Visst ligger det mycket fint i att vara viljestark och kämpa för att uppnå sina ambitioner. Det är en egenskap hos mig själv jag inte skulle vilja byta bort. Men när denna viljestyrka övergår till någon vanföreställning om att man vore en mindre älskvärd människa om man inte presterar på topp, då är det inte längre en egenskap att beundra – Då beundrar jag snarare de som sätter ned foten och går i en annan riktning.

Det är just det jag har gjort. Det är vad jag än idag kämpar för att göra. Gränsen är inte alltid så tydlig, men den finns där om man slutar blunda för den. Det är aldrig för sent att vända, frågan är bara hur länge man ska plåga sig själv i blindhet innan man tar modet att kolla sig runt om. Världen är så mycket mer än det vi ofta föreställer oss att den är.

Jag tror inte att det är självinsikten som brister, utan jag tror att det brister i modet att våga bryta mönster och riktning i livet. Jag är fortfarande rädd – men inte alls som förut. Förut trodde jag att det var allt på en gång eller inget alls någonsin. Visst låter det konstigt? För så är det ju självklart inte! Men så självklart är det inte när man själv sitter som passagerare i bilen med mörktonade rutor.

Därför blir jag rädd. För jag vet att det är en själv som förblindar sig. Och det är endast en själv som kan veva upp rutorna och börja skåda den värld som passerar en förbi. Kanske stanna upp ett tag. Kliva ur komfortzonen och se om det är just den bilen man vill sätta sig i igen. Går den verkligen åt rätt håll?

denis-waitley-failure-change-success-3d5t