Träning och identitet

Är du också en person som älskar att träna?

Om du fick välja skulle du gladeligen tillbringa flera timmar om dagen på gymmet? Väljer du hellre träningsbyxorna än jeansen oavsett om du är hemma, i skolan eller på stan? Är majoriteten av de du följer på Instagram träningsrelaterade? Tycker vännerna att du kanske lite väl ofta prioriterar bort dem framför träning utan att själv riktigt lida av det? Älskar du känslan av att bli igenkänd av personalen på gymmet? Och har du själv kanske vid flera tillfällen övervägt att gå en PT-utbildning? 

Skulle du kalla dig för träningsnarkoman om det inte sammankopplades med någonting dåligt? 

Men varför tränar du egentligen? Är det för att gå ned i vikt? Bygga muskler? Förbättra hållningen? Bli starkare? Öka förbränningen? För att kunna skryta om det på sociala medier? Är det enbart utseendeförknippat eller finns det starkare skäl till att du älskar träning?

Så klart! Det kanske var en yttre motivation som fick dig att börja, men det är den inre som håller dig kvar. De positiva effekterna på känslor, humör och välbefinnande som pratas om här och var är inte bara taget ur tomma intet. Ökat självförtroende, mer ork i vardagen och sänkt stressnivå är bara några exempel. Men hur kommer det då sig att vissa blir helt förälskad i träningen medan andra helst inte vill förknippas med det alls, trots dessa positiva effekter?!

Svaret är skillnaden i självbilden. Jag till exempel identifierar mig starkt med träningssammanhang. Jag vet att även andra ser mig som en person som ägnar mycket tid åt träning och har mycket träningserfarenhet i bakgrunden. För mig är det kul, jag vet att jag mår bra av det och ser det som en viktig del av mitt liv.

Däremot, om man inte ser sig själv som en person som regelbundet vistas i träningssammanhang, blir chansen betydligt mindre att man också kommer göra det. “Det är inte min grej” skulle man kunna höra. Och så är det ju. Har det inte varit något du hållit på med tidigare och fått uppleva positiva effekter av, i samband med att du inte ansetts vara särskilt “bra” på det så känns det självklart inte som “din grej”. Träning är ingenting du identifierar dig med, och hittills har du ju klarat dig bra utan – eller?

En person som idag tränar mycket har säkerligen vid något tillfälle i livet inte alls tänkt att träning är en särskilt stor del av ens liv. Kanske började man träna i vuxen ålder och blivit en av de hurtigaste pensionärerna i stan? Eller kanske började du idrotta redan som 8-åring men mest för att föräldrarna tvingade dig? Kanske var det inte förrän i senare tonåren som du blev intresserad av att testa styrketräning för första gången? Oavsett när, så har majoriteten inte sett sig själv som en träningsmänniska hela livet. Alla började någonstans.

Sålunda, bara för att det inte är “din grej” idag, betyder det inte att det inte kan bli det. Men det kommer aldrig kunna bli det utan att man gör det till det. Då menar jag inte att alla ska gå och bli träningsfreak och tillbringa timlånga träningspass på gymmet dagligen. Det jag menar är att det är synd att så många tror att träning inte är någonting för dem pga att de inte kan relatera till det. Förmodligen, om jag får lov att spekulera, tycker man att träning är tråkigt för att man vid något eller flera tillfällen fått höra att man är dålig på det. Det kan komma både utifrån och inifrån. För sådant som man är dålig på brukar inte vara särskilt tilltalande att göra.

Jag däremot, jag tycker att jag är bra på träning. Varje gång jag går på ett pass och blir uppmärksammad av ledaren för min prestation förstärks den bilden av mig. Likt som när någon person som själv anser sig vara dålig på att träna förknippar sig ännu mindre med träning när den bilden blir förstärkt. Jag tror inte att vi föds till att bli träningsmänniska eller inte, utan mycket handlar om vad vi förknippar oss själva med; hur vår självbild ser ut. Det som lätt glöms bort i detta sammanhang är att ens självbild kan, och kommer förmodligen att förändras. Du är inte den personen du var för 10 år sedan, och kommer förmodligen inte vara samma person som du är idag i framtiden. Det du inte kan påverka är utomstående faktorer som förstärker delar av din självbild, men du kan påverka vilka delar du själv bekräftar.

Du är det du tror, och du gör vad du kan.

Men glöm inte bort att…

Du kan förändra dina tankar, och bli vad du vill.

 

  • Linnéa Eng

    Hej Sofie! Jag har följt din förra blogg i många år och jag kan säga att det var tack vare dina fantastiska inlägg om kosthållning, tankar kring träning och hälsa och din egen personliga resa som gjorde att jag själv kunde börja få ett mer normalt förhållande till mat igen och börja äta ordentligt efter flera år av förvrängt ätande. Nu på sistone har jag hamnat i ett av många återfall men försöker jobba aktivt för att hitta balansen igen.
    Jag skulle önska att du på den här bloggen skriver mer inlägg om hur man kan tänka på gällande kosten när man tränar väldigt mycket. Jag har nämligen problemet att jag fortfarande uppenbarligen underäter (detta eftersom jag tappar i vikt och min prestation blir sämre och sämre istället för tvärtom) samtidigt som jag tränar konditionsträning (springer ca 1 mil eller mer) ca 4-6 gånger per vecka. Kan du ge tips på hälsosamma men ändå energirika livsmedel som man kan äta om man inte vill trycka i sig enorma mängder “vanlig” mat?
    Jag har dessutom nyligen börjat äta nästan enbart vegetarisk kost, och jag tror att jag inte riktigt har insett hur mycket mer man behöver äta om man äter vegetariskt (det beror ju självklart på vilka livsmedel man använder men jag upplever att jag inte får i mig tillräckligt jämfört med förut). Vet inte om du har någon kunskap om det där men om du har det, kan du då lägga ut någon slags bild i ett inlägg som får en att fatta proportionerna? Har väldigt svårt för att lyssna på min kropp just nu då jag varit i svält ett tag och därmed tappat matlusten helt…
    Nu blev det en lång kommentar men slutligen vill jag bara säga tack för att du har och fortfarande är en stor inspirationskälla för mig och många andra!

    • Sofie

      Hej Linnéa,
      Först får jag be om ursäkt att jag inte svarat dig tidigare, har helt enkelt missat att se din kommentar.
      Tackar och bockar för ditt tips och jag ska verkligen försöka skriva mer om kost och träning framöver också. Anledningen att det inte kommit upp så mycket på agendan på senaste tiden är att det inte känts särskilt relevant för mig personligen.
      Jag skulle tipsa om att nötter, avokado och att tillsätta vegetabiliska oljor i maten. Detta innehåller väldigt bra fetter som förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och ger massa andra positiva hälsoeffekter, så väldigt bra att få in det i kosten. Det är någonting som jag själv jobbat på under de senaste veckorna och trots dess energitäthet har jag inte gått upp i vikt genom att äta fritt av dessa. Tror inte alls på det som sägs om en kalori är en kalori oavsett källa.
      Vegetariskt är en lite kluring. Jag själv är rätt så frispråkig när det kommer till kost och gillar inte att låsa fast mig vid att äta enbart si eller så. Äter gärna vegetariskt men lagar inte enbart det själv.
      Som mellanmål skulle jag rekommendera frukt, nötter, frön och olika frukt/nötbars. De är lätta att ha med sig i väskan och även väldigt gott när man behöver energipåfyllning. Annars kan det vara bra att göra smoothies på massa frukt/bär och med yoghurt/kvarg.
      Ska försöka skriva mer om kost och träning framöver – återigen tack för din kommentar!

      Kram,
      Sofie