Om cheerleading del 2: träningsglädjens baksida

I den första delen berättade kort om mitt första år på cheerleading. Där framhävdes sporten som något väldigt positivt i livet, ur flera aspekter. Efter ett år på cheerleading trappade jag upp till högsta nivån och blev antagen till det dåvarande landslaget. Framsteget bringade mig otroligt mycket glädje och jag fann kärleken för partner stunt.

Nu började det ställas krav på min kropp som jag inte riktigt var van med. Tävlingsmänniska som man ändå är var man beredd att göra allt för att komma upp till toppen. Jag fick höra att jag behövde bli starkare – så jag började gymma. Jag såg att de duktigaste topparna var smalare – så jag försökte äta mindre. Jag fick mindre energi, presterade sämre och trodde att jag behövde träna mer. Följden blev skador, känslor av misslyckande och en negativ spiral rakt ned i skiten.

Dc6DM

Kärleken för sporten levde fortfarande kvar, vilket var anledningen till att jag höll mig kvar trots motgångarna. Dock utvecklades det samtidigt ett hat mot den. Jag har sedan detta årligen fått bevittna super-fina tjejer falla ned i ätstörningsträsket inom sporten. Det gör riktigt ont i mig, för jag vet vilket helvete det är och jag vet hur maktlös man är på andra sidan.

Cheerleading är en fantastisk sport. Den skapar ett band och tillit till andra människor som ingen annan idrott gör. Ett ställe där man får vara en del av något fantastiskt tillsammans med andra. Man får träna och må bra, man får mål, man får utvecklas och man får vänner för livet. Men precis som med allting här i livet har den även sina baksidor, och tendensen till att trigga personer med känslighet för (framför allt) anorexia att insjukna är den sidan som jag avskyr mest av allt med sporten.

Det gör mig ledsen att behöva bekräfta fördomarna kring att cheerleading kan bidra till att få unga (även äldre) tjejer att känna sig osäker i sin kropp och trigga igång tankar om vikt. Absolut pratas det mycket om att storleken på en flyer inte spelar någon roll och att det är viktigt att äta ordentligt från tränarhåll – tummen upp för det! Men att sedan plocka upp riktigt underviktiga tjejer, som uppenbarligen svälter sig själv, till topp-lagen som förebilder är handlingar som får orden att bli till små fisar i rymden.