Lite tankar om “kärleken”

lookforlove

Jag har tänkt lite på det här med kärleken de senaste dagarna, man är ju ändå i den åldern (vad det nu ska betyda). Jag är inte direkt den där tjejen som har svårt att få killar, vilket man egentligen inte får säga för det bryter mot jantelagen. Det svåra är att hitta en kille som väcker den där speciella nyfikenheten inom en och som man helt enkelt inte kan sluta tänka på. En person man vill vara med hela tiden och prioritera bort allt annat för. Ja, helt enkelt någon man blir lite sådär härligt förälskad i.

Jag har haft turen att förälskat mig några gånger under min livstid, så jag vet hur det ska kännas. Många gånger tror jag att man försöker tvinga fram känslor för en person för att de till synes har många av de egenskaper du söker hos en partner. Men nej, har man någon gång varit riktigt kär så vet man hur det ska kännas om det verkligen är en person man vill vara med. Jag tänker inte bege mig så djupt in det och försöka beskriva det, men man vet. Självklart kan känslor komma och gå, kanske är det bara inte rätt just nu, men oftast… oftast finns attraktionen där eller inte. Är man osäker så är du inte tillräckligt intresserad.

Jag har själv många gånger hamnat i osäkerhetsträsket och när man väl befinner sig där är det inte så lätt att förstå vad man egentligen vill. Tänk då tillbaka på när du varit riktigt kär – var det inte ganska självklart att du ville mer med den personen? Fråga dig själv: är det självklart med denna?

Att tänka på det här sättet gör det ju tyvärr svårt att träffa någon att börja bygga någonting med. Jag säger inte att det är fel att träffa folk ändå, men gå för guds skull inte runt och försöka tvinga dig själv till att tycka om någon mer än du gör, framför allt inte om du är ute efter något mer långsiktigt. Visst kan det suga att behöva vänta så länge på att pricka rätt, vill du ha någon att mysa med om kvällarna så visst – skaffa det! Men var rättvis och klargör för Guds skull att du inte känner mer än så.

Jag har varit orättvis mot många underbara killar i mitt liv på grund av att man tyckt om dom för mycket för att erkänna både för sig själv och för dom att man inte känner lika stark attraktion som den andre. Det suger ju! Det suger att vara den personen som blir nekad och det suger att vara personen som nekar. Framför allt när man trots allt ändå tycker om varandra… men saknar gnistan som får elden att brinna. Så kanske är det okej att låta det suga lite att vara singel, istället för att det ska suga att behöva leka med någon annans känslor?

Jag tror att kärlek kommer. Men aldrig när man letar efter den.

lookforlove2

Jag tror på att fokusera på att bygga upp sitt eget liv och att njuta av det är vad som leder en på rätt väg. Då är chansen mycket större att du faktiskt kommer träffa någon på den vägen som vill fortsätta vandra den med dig.

Vill dock påpeka att alla som du vill ge förtjänar en chans. Ibland är faktiskt saker och ting lite för nära för att man ska kunna se dem. Ha ett öppet sinne!