Gymmet är min “oas”

Det är en speciell känsla. Inte bara någonting man gör för hälsans skull eller för att se snygg ut naken. Det förstår man när man befinner sig på en plats med alla dess möjligheter till nöje och det man längtar efter är att få åka till gymmet.

Jag kallar mig hälsosoffan av en anledning. Till en början var det tänkt att bloggen skulle bli fitnessoffan men jag var rädd för att det skulle klinga fel i mångas öron. Till synes bor det en liten fitnessguru inom mig, men till skillnad från många andra fitnessbloggar vill jag framföra ett bredare perspektiv till träning, kost och hälsa än vad som generellt förknippas med just fitness.

IMG_4613red

Personligen har jag haft en rätt så stökig väg gällande mat och träning under senare delen av tonåren. Det är ingenting jag håller hemligt, men tänker inte gå in på här och nu. Det som fascinerar mig idag är att trots flera års missbrukande av mat och träning, samt misstron på att någonsin kunna hitta en balans så upptäcker jag gång på gång idag att jag kan älska mat och träning utan att det ska vara sjukt.

Kärleken till träning upptäcktes för länge länge sedan, men det är tämligen fantastiskt när tillfällen som dessa dyker upp; där det uppenbarar sig att träning sker för att det gör en glad!

Gymmet är min egna lilla oas.

Jag varken kräver eller tror att alla kan vara lika passionerad kring det som jag är, men jag är övertygad om (som nämndes i föregående inlägg) att de allra flesta kan hitta någon träningsform som de tycker är någorlunda rolig att hålla på med. Oavsett om det är gymmet, löpspåret, danssalen eller hockeyrinken det gäller så ligger det något magiskt i att bara få befinna sig i den i miljön. Det blir ens egna lilla oas, och jag tror att många av er som läser kan knyta ann till detta på ett sätt eller annat. Det är när man hittat sin oas i träningen som det inte längre blir ett eländigt “måste”, utan någonting man gör av ren och skär vilja. Det är den träningen som får oss att må bra på riktigt!